Pain..
Yesterday I felt pain
Today I felt pain
Now I fell pain
And I'm sure I'm gonna fell pain tomorrow to
Even when I'm happy
And I laugh so much my stomach hurt
I still have so much pain I just wanna scream
I don't know why
It's just so it is
Yesterday I felt pain
Today I felt pain
Now I fell pain
And I'm sure I'm gonna fell pain tomorrow to
Even when I'm happy
And I laugh so much my stomach hurt
I still fell so much pain I just wanna scream
I don't know why
It's just so it is
Besviken..
Usch, jag hatar mitt liv ibland.. Om de bår dåligt i skolan så säger hon att hon är så himla besvikn på mig, men skolan e inte så jävla enkel som hon verkar tro att den är.. de stör mig sjukt mkt för hon säger aldrig att jag är bra lr duktig och jag tror inte att hon fattar hur otroligt ont det gör..
Mina vänner sviker och mina föreldrar klagar, mina syskon kallar mig tjock och dum i huvet. Jävligt kul liv man har..
Jag fattar inte hur folk orkar leva så länge och ändå ha ett liv, jag vet inte hur mkt längre jag orkar.. För att orka brukar jag skriva (därför jag skaffa bloggen) men jag skriver oftast dikter.. dikter om allt möjligt. En dikt handlade om självmord.. jag va jättelessen när jag skrev den men när min kompis läste den så skrattade hon åt den och då kände jag mig så jävla älskad asså..
Ni får gärna komentera om de äe ngt ni undrar..
//Annie
Bara jag..
Ibland känns det som att det bara är jag.. Min bästis har fått en pojkvän och jag vet inte om jag tänker själviskt men det känns som att hon börjar glömma bort mig.. Jag vill inte förlora henne, för med henne så kan jag verkligen vara jag. Jag saknar henne fasten vi går på samma skola och ses varje dag. Vi träffades när vi va typ 4 år och vi blev bästisar i typ 2:an. Hon säger att jag borde skaffa nån.. en pojkvän. Men jag vill inte.. lr jag vill men jag är rädd att glömma bort henne.. precis som hon glömde bort mig.
För några dagar sen så va vi me några kompisar och vi stälde frågor till varann.. man va tvungen att säga sanningen.. dom frågade "när va senaste gången ni grät lixom på riktigt och vrf", jag sa "igår, men jag vill inte säga vrf", och hon har inte undrat vrf jag va lessen och hon verkar ha glömmt bort det.. det sårar mig.. mkt.
Om jag frågar vad hon gjort under dagen svarar hon bara "vad tror du" jag tycker inte att de är så jävla skälvklart att hon är me honom.
Om vi tre är me varann så sitter jag lixom ensam och hon säger "men lilla Annie, jag tycker så synd om dig" men jag förstår inte vrf hon gör det..
Jag har ingen anning om vilka som läser de här.. om nån läser det, men glöm aldrig bort era vänner för ni betyder nog mr för dom än vad ni tror.
//Annie
